Kära ex-matte,

 

Jag har inte lyckats hålla mitt nyårslöfte att det här skulle bli ett bra år. Det är visserligen inte mitt fel men jag borde inte ha gett mig in i det hela. Jag ska berätta från början.

 

Det var en vanligt vardagsmorgon och Indra och jag fick som vanligt varsin morotsbit av matte. Det är gott att rensa tänderna med morötter. Jag åt upp min och gick till Indra för att "prata" lite med henne. Hon hade inte ätit upp sin morot utan låg och passade på den. Visst - jag funderade på att ta den om hon nu inte ville äta upp den men jag hade INTE tagit den. Då kom matte och tog moroten och sa något i stil med, "duger det inte så tar jag hand om den". Och då flög Indra på mig. PÅ MIG! Jag fattade ingenting. Jag satt ju bara och tittade på henne. 

 

Vilket slagsmål det blev. Vi tappade vettet båda två och matte blev helt hispig. Om hon inte hade lagt sig i hade vi nog löst tvisten själva men nu hällde hon vatten på oss, försökte skilja oss åt mm mm. Och vi blev bara ännu argare. Sedan kom husse och någonstans där tog bråket slut. Vi var helt slut. Resten av dagen fick vi vara i varsitt rum och först på kvällen fick vi gå på en gemensam promenad men kopplade hela tiden. Matte överdrev verkligen. Indra och jag hade långt tidigare förstått att det var korkat av oss att slåss och vi har lovat varandra att det inte ska hända igen. I alla fall inte när matte och husse ser oss. Jag fick ett sår i örat och vi har båda fortfarande små sår på våra halsar. 

 

Varför bär man sig så dumt åt i bland?

 

Kramar

Din Effie