Pascal

Harley

Kära ex-matte,

Det är evigheter sedan jag hörde av mig och jag skäms faktiskt! Sedan matte började vara hemma mycket mer än tidigare räcker inte min tid till på samma sätt längre. Matte har så mycket aktiviteter för sig och mycket av det gäller oss, Indra och mig. En del är väldigt trevligt, som långa promenader med bad och mycket kel. Andra saker kunde vi mycket väl vara utan - allt tvättande efter promenaderna och borstandet gör mig tokig. Min vackra päls blir utsliten i förtid.

Jag har mycket att hålla koll på omkring mig! För det mesta ligger jag utanför entrén och då kan jag lätt överblicka vem som kommer, grannarnas katter och mina märgben. Ja, det där med märgben har blivit ett problem. Inte mitt, för jag har bestämt talat om hur det ska vara! 

Jag ska ta det från början!

Jag tycker att det är självklart att jag som är äldst bestämmer hur många märgben jag ska ha! Det tycker inte matte och husse utan jag får bara ett ben och blir "inlåst" på ena sidan av tomten medan Indra får sitt ben på den andra sidan. Midsommarafton tyckte matte att det borde, som hon sa, fungera att ge oss benen tillsammans. Hon skulle vakta oss medan hon gjorde bordsdekorationer till midsommarfesten. Men så ville jag inte ha det! Båda benen bör vara mina! Det blev slagsmål! Och tror du inte att Indra mopsade upp sig och bet mig alldeles förfärligt. Matte och husse vågade inte ingripa först - och det var nog klokt - för vi var rasande på varandra. Hur vågar skitungen (ja, nu måste jag kalla henne så) mopsa upp sig så mot mig som både är äldre och mycket klokare. Till sist hamnade vi på varsin sida om staketet i alla fall och sedan dess har vi inte sett några märgben.... Indras öra blödde och jag haltade hela midsommaraftonen men ingen brydde sig om det! Vi var putt på varandra några dagar men nu har vi pratat med varandra eftersom vi förstår att  vi måste vara vänner för att få nya märgben.

Som jag har berättat för dig tidigare så tar jag inget ansvar för Indra längre. Det får matte ta hand om! Men matte är slapp! För någon vecka sedan stack Indra ifrån oss på morgonpromenaden för att jaga en hare. Hur dum får man vara? Hon borde fatta att hon aldrig hinner ifatt den! Men nej, vi fick sitta och vänta i flera minuter innan hon dök upp med tungan hängande efter sig i marken.Utan harstek! En annan dag var hon plötsligt bara borta. Ja, jag visste förstås var hon var men matte hade noll koll. Plötsligt hör matte en and som skriker hjärtskärande ute i vattnet. Varför? Jo den stackarn hade skräckslagen samlat ihop sina ungar och simmade förtvivlat iväg följd av...vem då tror du? Men då röt matte! Indra blev nog själv lite rädd för hon gick så snällt resten av promenaden. Jag frågade Indra vad hon hade tänkt göra med andmamman och hennes ungar? Leka, svarade hon! Matte borde ryta till oftare men det gör hon inte utan pratar om instinkt. I så fall har väl jag det också men jag vet hur man ska behärska sig!

Annars har vi det rätt så bra! Vissa dagar är väldigt varma och vi orkar knappt blänga på grannens katt medan vi andra dagar tvingas ta på oss regnkläder och promenera i ösregn. Matte säger att om man som hund badar nästan varje dag så kan man gott gå en promenad i regn. Men det är skillnad! Jag gillar inte när dropparna slår mig i huvudet!

Nu ska jag se om det finns någon mat i min matskål! Vi har blivit lite vaksammare mot varandra efter "märgbensbråket" och jag vägrar låta Indra ta så mycket som en munsbit från mig för då.....

Kram

Din Effie (som fyller år väldigt snart!)

5 ÅR

5:e augusti

Tim i Trelleborg, Cookie i Sölvesborg, Lewis i Malmö och Lowa i Ystad.

5 ÅR

7:e augusti

Siri i Limnhamn