Hej ex-matte,

Vad jag blir glad över att Du svarar för jag har det lite ensamt ibland. Visserligen träffar jag hundar när jag är ute på promenad, en del är jättekul att leka med medan andra bara går sin väg. Och några har varit farliga och då har jag varit glad att matte haft mig i koppel och ryckt tag i mig.

Valpkursen är botten! Vi får inte hälsa på varandra, inte leka, inte dra i koppel - alltså inget nyttigt alls. Vi ska gå förbi varandra utan att säga hej, sitta stilla och vänta tills husse ropar. Helt onödigt och asocialt! Jag har överhuvudtaget inte förstått det där med att gå i koppel. Det går så långsamt och jag vill ju framåt för att komma någon vart. Jag får slita som sjutton och det gör ont i halsen men jag försöker strunta i allt gapande om att jag ska ta det lugnt osv. Husse och matte är lite tröga.

När vi är ute alla tre brukar jag gå lös. Annars är det koppeltvång! Det förstår jag inte heller? Varför tror de att jag skulle smita min väg? Om jag nu hittar något kul på promenaden så kan de väl vänta tills jag är klar om inte, så hittar jag säkert hem i alla fall. 

Det där med att bli smutsig och blöt på promenaden har jag också försökt underlätta för matte. Jag går i varenda vattenpöl och ibland tar jag mig ett lerbad också men ändå måste jag tvätta tassarna när jag kommer hem. I går badade jag t o m i havet, gick i från bryggan, men då hamnade jag i baljan när jag kom hem. Fattar ingenting! Matte säger att det blir smutsigt inne och tar fram en stor brummande sak som springer omkring i huset och, vad jag kan se, inte gör någon nytta alls. Jag brukar i alla fall ta min torkhandduk och springa runt med den på golvet.

Jag har råkat ut för några små olyckor, klämt svansen så det blödde men det var många hussar hemma den kvällen så jag blev väl omplåstrad. Som vanligt tyckte matte, när hon kom hem, att jag varit för pipig.

Jag träffar en hel del folk nu och alla älskar förstås mig. Försöker visa att jag också tycker om dem men då får jag bannor för att jag hoppar och kanske, någon gång då och då, biter. Man gör då aldrig rätt!  

Jag vill hemskt gärna komma och hälsa på Dig och Du är hjärtligt välkommen hit också och se hur jag har det. Tala om när det passar så kommer vi. Matte arbetar hemifrån på dagarna så det är nog bäst en helg eftersom det är mörkt på kvällarna. Husse och jag arbetar för det mesta hemma så om Du bara slår en signal om Du har vägarna förbi så kan Du titta in. Men jag tror att matte gärna vill träffa Dig också.

Nu ska vi gå en promenad i min Valjeskog!

Kram

Effie 

Bonzo (Baileys första kull) som man numera kan följa på Facebook under Bonzo Hund

Bailey gnager på en barkbit

Tonje

Fiona gillar att rulla sig i snön...

...och Trine sträcker ut

Bailey

Bonnie

Siri

och sonen Pedro

Sansa (Nikitas andra kull)

och Effie  (Baileys första kull) hälsade på

Trine

Simon

Hej,

Jag har varit väldigt orolig eftersom jag läste på Din hemsida att Du skulle vara bortrest! Vart skulle jag då vända mig om det inte hade fungerat här? Det finns ju BRIS för människobarn men för oss hundvalpar - vad finns?

Nu har det gått bra! Jag har överlevt! Men livet verkar bara bli mer och mer komplicerat! Det finns så mycket spännande att upptäcka men samtidigt pockar matte och husse hela tiden på min uppmärksamhet. Jag får inte stanna så länge jag vill på spännande platser, inte dra i kopplet, måste torka fötterna när jag kommer in i huset mm mm. Ibland blir jag så trött på alla förmaningar så jag ryter till ordentligt och då blir det liv för det... Och så detta borstande stup i kvarten med pillande i öronen - ja pillande överallt!

Men det finns mycket kul! Jag är ute väldigt mycket och drar i mina rep, gräver djupa gropar och hjälper till så mycket jag kan i trädgården. Men det hände något hemskt en dag! Plötsligt gjorde det jätteont i tassen och jag blev så rädd att jag rusade in i huset och satt och grät. Där hittade husse mig och han blev också bekymrad när han inte såg något så han tog mig i bilen direkt till veterinären. Det var samma ställe som där de påstått att jag fick en spruta (jag tror ju inte på det) och samma veterinär och goda godis. Jag gick före i kön och vet Du vad? Jag var dålig - hade en jordgeting tagg i benet. Det gjorde väldigt ont hela dagen men när matte kom hem visade hon väldigt lite intresse och påstod att jag bara låtsades när jag haltade omkring.

Jag älskar vatten men är lite rädd för de höga vågorna (matte påstår att de är 2 cm höga - visst är det högt?) och då backar jag....

På våra promenader långt ute i skogen går jag lös. Husse säger att jag inte smiter längre än till bilen och han har bilnycklarna så det kan inte hända något. Men jag kan kanske plocka av honom nycklarna en dag! På våra dagliga promenader måste jag gå i koppel och kämpa med att sitta, gå sakta mm - så jobbigt så! Jag hittar ju själv så det är egentligen inga problem. Men vi har en mysig runda som vi går där vi möter hundar, hästar och folk som springer (de måste vara rädda för något). Jag försöker vara vänlig mot alla och rusar med och efter dem. Men det får jag förstås inte heller!

På onsdag ska vi börja på valpkurs och det tror jag är nyttigt för husse och matte så de lär sig hur man tar hand om en hund!

Nu ska jag leka med mitt nya oxöra!

Kram

Effie

1 ÅR

22:e januari

Milo i Sölvesborg. Milton i Brunflo, Sansa i Lörby, Fanny i Kävlinge och Arya i Fredrikstad, NORGE.

3 ÅR

23:e januari

Fiona här hemma, Melvin i Mörrum, Linus i Bromölla, Allis i Gränna, Charlie i Bromma, Chanel i Borås, Milton i Karlshamn, Sindra i Ramdala och Bella i Mullsjö.

Vi sänder också en tanke till Fleur uppe i hundhimlen!