Ny sida 0

Vi hade en varm, skön eftermiddag, då vi fikade och umgicks, lekte lekar, gick igenom utställning och pälsvård.

Idag har vi varit på utställning i Älmhult med Pascal och Harley. Det har varit underbart väder och en trevlig domare.

Pascal blev bästa cockerspanielvalp, men vi stannade inte till BIS-finalen då det var så pass varmt för hundarna.

Vår Fiona har lurat oss igen, varit mycket skendräktig, men ultraljud visar inga valpar. Jättetråkigt, då många väntar på valp.

Men Trine är i alla fall dräktig och hon börjar bli rund om magen nu, se mer här:

Idag har vi fått låta en av våra stamtikar, vår underbara Hedda få somna in, då hon hastigt insjuknat i hjärtsvikt med lungödem. Hon vilar nu i vår minneslund tillsammans med Tessie, Wilma och Mandy.

HEDDA

Upsy Daisys Mysteries

20050217 - 20170521

På en av årets vackraste dagar, mellan hägg och syren, miste vi en av våra mest älskade hundar.

Lilla söta fina Hedda som bara för två veckor sen var hur pigg och alert som helst och som jag därför till och med hade anmält till en utställning den 25/5 i Älmhult.

Senaste veckan har vi kastats mellan hopp och förtvivlan när du först fick feber och inte ville äta, för att sedan börja andas mer och mer ansträngt.

Veterinärbesök visade att det varken var någon livmoderinflammation eller någon lungcancer så vi hoppades på att det skulle bli bättre.

Efter pencillin och cortisonsprutor blev du tillfälligt bättre, men sedan föll du ner igen.

Du kämpade så tappert och ända in i slutet fick vi ömsinta slickar av dig och din lilla svans viftade ständigt.

Vi gjorde allt vi kunde för att ta hand om dig på bästa sätt, men i söndags morse var det ohållbart då du inte hade kunnat ligga ner på hela natten för du hade så svårt att andas.

Vi körde ner till Djursjukhuset i Helsingborg, där vi genast fick kunnig och proffsig vård. Du fick genast syrgas att andas in, och blev samtidigt röntgad.

Röntgen visade ett förstorat hjärta och vätska i lungorna till följd av det.

Vi tog det enda rätta beslutet att du skulle få somna in direkt där och då.

Det var säkert en stor lättnad för dig att få slippa kämpa mer.

Men o, vilken saknad här är nu. Både av oss tvåbenta och även av dina fyrbenta vänner här på kenneln.

Alla i flocken såg upp till dig, du var en snäll, men bestämd ledare, så ingen vågade sätta sig upp mot dig.

Din bästa hundkompis saknar dig i rastgården och har inte börjat äta ännu.

Vi saknar ditt speciella skall, som alltid gick att urskilja av alla skall här på kenneln. Vi saknar även dina lyckoskall och lyckoskutt när vi gick på våra flockpromenader i skogen.

Vi har begravt dig i vår minneslund bredvid din forna kompis Wilma och jag hoppas att ni springer tillsammans lyckliga i hundhimlen.

Vi hämtade vår lilla Hedda en aprildag -05 i Motala. Från början visade du att du var en hund med en stor personlighet. Du visste vad du ville och talade om det högljutt.

Som valp och unghund hade du mycket ”spring i benen” och hade svårt att vara stilla. Du fick en stor valppäls så du blev kallad ”köttbullen” ett tag för du såg ut som en rund liten köttbulle.

Du lekte mycket med Siri som kom hit nästan samtidigt, och var även mycket med dina kompisar Wilma och Pablo.

Du fick gå kurser på brukshundklubben med matte Simone, och älskade att springa i agilitybanan. Fart och fläkt skulle det vara!

Vi var också på utställning med dig och det gick bra för dig även då.

Du gillade att hoppa upp på stenar i skogen och pallar inomhus för att visa hur duktig du var.

Du var också en underbar tröstare som låg tätt, tätt intill en när man behövde det.

Du har fått tre kullar med valpar, sammanlagt 19 valpar som du skött om väl på alla sätt, och valparna har i sin tur gett glädje till sina hussar och mattar.

Du har valpar i Sverige, Danmark och Finland.

Runt 2010 kom det ett blodtest för ögonsjukdomen PRA som visade om man bar på genen.

Efter att skickat ditt blod till USA för test visade det sig att du skulle utveckla PRA så småningom, även om det inte synts något på ögonlysningarna du hade gjort tidigare.

Därför fick du inte fler valpar, men du var en bra extramamma i kenneln till nya valpar.

Du hade besök av veterinärer tre gånger som ville titta i dina ögon, för att få kompetens för sin utbildning till ögonveterinärer.

Vi har även skickat prover på dina juvertumörer till forskning om juvertumörer/bröstcancer på SLU i Uppsala.

Så du har även hjälpt till i forskning och utbildning, lilla Hedda.

Du behöll din charm och var pigg in i det sista, även om du såg sämre på slutet var det inget vi märkte av på dig.

Nu får du leva vidare igenom dina barn, barnbarn och barnbarnsbarn, Hedda.

Vi har dina fina barnbarn Trine och Tonje här på kenneln som är nästan lika underbara som du, och de har redan hunnit få ett par kullar med valpar.

Tack för all glädje, kärlek och ditt liv som du tillägnat oss, Hedda!

Vi kommer aldrig att glömma dig och är så tacksamma att just vi fick ta hand om dig.

Hedda valp

Med bästisen Wilma Påskakäringen Hedda

Mamma Hedda

Hedda på sin favoritsten

Heddas vackra ögon

Simtur med kompisarna Pablo och Pim-Pim Puss på dig, Wilma!

På favoritpallen

Ute i snöväder...

Mys i sängen...

Med döttrarna Fideli och Muffin Med dotter Skella

Blivande ögonveterinär på besök

Kärlek... BIG-veteran i Älmhult

Kalas med Bonnie och Pablo

Hedda med barnbarnsbarn Mys med matte

Utställning i Hässleholm 11 år gammal

12-årsdagen firas så här

Glupska Hedda! Kapplöpning med Fiona

Sista bilden på Hedda

Zamira är efter Pedro och förhoppningsvis väntas valpar på kennel Sable Dreams i början på juli

Simon har också haft valpar med en annan Pedro-valp, Freja på kennel Sable Dreams.

Baileys valpar Effie och Indra har varit här på besök när matte och husse varit i Paris.

Hej ex-matte,

Nu har vi sluppit regn ett tag! De tidiga morgnarna är härliga när det knastrar under tassarna och luften är så klar att man känner alla dofter från när och fjärran. I morse, jag har varit igång redan några timmar med att tugga på ben, stjäla papper från matte och äta, så jagade Indra och jag iväg en främmande katt. Det är mycket sjå med de där fräcka djuren, de t o m slickar på mina märgben som jag så snyggt radat upp på gräsmattan. Matte säger att alla inte är mina utan hälften Indras men det förstår jag inte alls!

Nu är det tufft att gå på kvällspromenad. Eftersom matte kommer hem när det nästan är mörkt och vi inte kommer ut mer än på tomten på dagen så måste vi sträcka ut oss ordentligt någon timme även om det är mörkt. Alltså klär vi på oss alla tre med reflexvästar, lampor och vandrar ut i mörkret. Vi kan våra stigar så bra och har koll på varandras lampor så det är ingen fara att gå i den mörka skogen. Jag är lite extra vaksam för jag vill ju inte att något ska hända oss - du minns väl vargen? I går kväll tyckte matte att vi skulle gå en annan runda än den vanliga och då kände jag något som oroade mig väldigt. Jag sa till matte, som är väldigt trög, att nu går vi hem. Hon envisades med att vi inte hade gått tillräckligt länge men jag vände helt om och gick hemåt. Så matte och Indra följde med. Jag känner mitt ansvar! Man ska passa sig för nya okända dofter!

De mest spännande dofterna just nu finns i samhället där det också är upplyst. Indra har inte gått där så många gånger så hon är helvild och nästan berusad av allt som når hennes nos. Dofter av massor av hundar och katter och annat spännande som vi inte kan namnen på möter våra nosar och vi analyserar noga varenda doft vilket tar lite tid. Men det trista är att vi måste vara kopplade hela tiden - varför vet jag inte men jag har ingen chans att övertyga matte om att jag kan gå lös även bland hus och folk. Att Indra inte klarar det vet jag, hon måste hållas i strama tyglar. Jag orkar inte berätta om mattes och mina dispyter om hennes uppfostran!

Eftesom vi inte promenerar på dagarna så motionerar Indra och jag varandra. Vi jagar varandra intensivt i trädgården en stund sedan sätter vi oss och vilar och så igång igen. Ibland brottas vi också för att hålla formen. Så det går ingen nöd på oss!

Kramar

din Effie