Kära ex-matte,

Nu måste jag skriva till dig och berätta om allt förfärligt som hänt här hemma! Jag undrar om matte och husse verkligen är lämpliga att ha hundar?

Jag har så mycket att berätta så det blir två avsnitt.

Avsnitt 1
Det började förra veckan när husse sa att nu måste vi testa elstängslet. Ingen förklarade för mig och Indra vad det betyder. Det gröna staketet har funnits i flera veckor. Jag förstår inte varför vi behöver det överhuvudtaget för Indra och jag har väl samma rätt som alla katterna i kvarteret att röra oss fritt?

Ja, så satt matte och husse på altanen och vi strosade runt på tomten. Indra och jag var ense om att vi måste ta reda på vad "el" betyder så tillsammans stack vi genom stängslet. Det var inte ett dugg svårt! Men vilken fart det blev på matte och husse! De var genast med på leken och jagade oss runt i grannens trädgård - i rabatterna, dammen och så småningom inne i grannens hus, en dörr var öppen. Matte hojtade att i det huset har aldrig en hund varit - grannen är allergisk. Ingen har talat om för mig vad "allergisk" betyder? Tänk om ni människor pratade lite mer med oss hundar om viktiga saker och inte bara gullar och skäller på oss när det passar er! Vi tvingades tillbaka till vår trädgård, det blev en kort men rolig stund.

Men sen' hände det! Indra ville fortsätta och sprang genom staketet en gång till. Och skrek till! Hon berättade att det gjorde ont i hela kroppen och satt en hel timme i mattes knä och ojade sig. Jag trodde inte på henne så kvällen efter testade jag. Och fy, så hemskt det var! Nu är jag tuffare än Indra men jag tyckte ändå det var tryggt att krypa ned intill matte i sängen en stund. Nu går ingen av oss nära staketet och vi avskyr grannen som tvingat oss sätta upp det!

Men det som hände hemma är inte det värsta!

Avsnitt 2
I går gick vi som vanligt vår morgonrunda. Jättetidigt! När vi kom till en äng rusade Indra in och började jaga något som varken matte eller jag såg. Vi gick vidare men Indra kom inte så vi fick gå tillbaka. Hon ställer alltid till besvär!

Det var el i stängslet!

Nu vet ju både Indra och jag att det gör ont i hela kroppen. Indra satt en bit från staketet och matte försökte göra gluggen större mellan linorna så Indra skulle komma igenom. Indra var modig och matte fick tag i henne! Men plötsligt skrek både matte och Indra och Indra försvann in i det höga gräset. Jag ville hjälpa till och springa in i hagen men matte tog tag i mig och satte på mig koppel. Varför får jag aldrig hjälpa till?

Det slutade med att matte fick ringa husse som kom i bil.

Han hade så bråttom för att hjälpa oss att han kom i bara pyjamasen! Och han hjälpte oss genast! Tog två grenar och särade på linorna. Indra tittade på honom och klev igenom. Jag beundrar henne för hur modig hon var! Sen' rusade hon in i bilen och vägrade lämna den. Vi åkte hem och vilade oss!  Indra berättade att det var mycket värre stöt än den vi fick här hemma av vårt staket. Vi tänkte inte på att det kunde vara el i staketet på promenaden - nu vet vi ju vad el betyder - för linorna var inte gröna utan av stål!

Nu försöker vi lägga de sista hemska "eldagarna" bakom oss! I dag har vi gått förbi staketet i skogen och höll långt avstånd så inget kändes i kroppen. Här hemma nöjer vi oss med att hålla till på vår egen tomt! Och katterna kommer inte längre och stör oss!

Kram
Din Effie