Kära ex-matte,
Nu måste jag skriva till dig och berätta om allt förfärligt som hänt här
hemma! Jag undrar om matte och husse verkligen är lämpliga att ha hundar?
Jag har så mycket att berätta så det blir två avsnitt.
Avsnitt 1
Det började förra veckan när husse sa att nu måste vi testa elstängslet.
Ingen förklarade för mig och Indra vad det betyder. Det gröna staketet har
funnits i flera veckor. Jag förstår inte varför vi behöver det
överhuvudtaget för Indra och jag har väl samma rätt som alla katterna i
kvarteret att röra oss fritt?
Ja, så satt matte och husse på altanen och vi strosade runt på tomten.
Indra och jag var ense om att vi måste ta reda på vad "el" betyder så
tillsammans stack vi genom stängslet. Det var inte ett dugg svårt! Men
vilken fart det blev på matte och husse! De var genast med på leken och
jagade oss runt i grannens trädgård - i rabatterna, dammen och så
småningom inne i grannens hus, en dörr var öppen. Matte hojtade att i det
huset har aldrig en hund varit - grannen är allergisk. Ingen har talat om
för mig vad "allergisk" betyder? Tänk om ni människor pratade lite mer med
oss hundar om viktiga saker och inte bara gullar och skäller på oss när
det passar er! Vi tvingades tillbaka till vår trädgård, det blev en kort
men rolig stund.
Men sen' hände det! Indra ville fortsätta och sprang genom staketet en
gång till. Och skrek till! Hon berättade att det gjorde ont i hela kroppen
och satt en hel timme i mattes knä och ojade sig. Jag trodde inte på henne
så kvällen efter testade jag. Och fy, så hemskt det var! Nu är jag tuffare
än Indra men jag tyckte ändå det var tryggt att krypa ned intill matte i
sängen en stund. Nu går ingen av oss nära staketet och vi avskyr grannen
som tvingat oss sätta upp det!
Men det som hände hemma är inte det värsta!
Avsnitt 2
I går gick vi som vanligt vår morgonrunda. Jättetidigt! När vi kom till en
äng rusade Indra in och började jaga något som varken matte eller jag såg.
Vi gick vidare men Indra kom inte så vi fick gå tillbaka. Hon ställer
alltid till besvär!
Det var el i stängslet!
Nu vet ju både Indra och jag att det gör ont i hela kroppen. Indra satt en
bit från staketet och matte försökte göra gluggen större mellan linorna så
Indra skulle komma igenom. Indra var modig och matte fick tag i henne! Men
plötsligt skrek både matte och Indra och Indra försvann in i det höga
gräset. Jag ville hjälpa till och springa in i hagen men matte tog tag i
mig och satte på mig koppel. Varför får jag aldrig hjälpa till?
Det slutade med att matte fick ringa husse som kom i bil.
Han hade så bråttom för att hjälpa oss att han kom i bara pyjamasen! Och
han hjälpte oss genast! Tog två grenar och särade på linorna. Indra
tittade på honom och klev igenom. Jag beundrar henne för hur modig hon
var! Sen' rusade hon in i bilen och vägrade lämna den. Vi åkte hem och
vilade oss! Indra berättade att det var mycket värre stöt än den vi fick
här hemma av vårt staket. Vi tänkte inte på att det kunde vara el i
staketet på promenaden - nu vet vi ju vad el betyder - för linorna var
inte gröna utan av stål!
Nu försöker vi lägga de sista hemska "eldagarna" bakom oss! I dag har vi
gått förbi staketet i skogen och höll långt avstånd så inget kändes i
kroppen. Här hemma nöjer vi oss med att hålla till på vår egen tomt! Och
katterna kommer inte längre och stör oss!
Kram
Din Effie
|