Hej ex-matte,

Javisst är det tufft för Indra och mig!

Jag håller på att undersöka vem som gjort det förfärliga stängslet här hemma. Matte och husse verkar inte ha medverkat men jag är inte helt säker. Jag misstänker mest vår granne för han gillar inte hundar. När han är hemma hos oss måste vi vara i tv-rummet eftersom han är allergisk. Kan man verkligen vara allergisk mot oss? Det tror jag inte på! Indra är sur för att hon inte kan springa på ängen i skogen längre för där är det också staket som gör ont. Men det tycker inte jag spelar någon roll vi har så många andra ängar att springa på.

Men i går må du tro att något förfärligt hände!

Vi gick vår vanliga eftermiddagspromenad med husse och plötsligt var det förfärliga små djur omkring oss. De flög runt huvudet, in i öronen - ja överallt! Jag blev panikslagen och började springa hem. Husse blev också attackerad och tillsammans rusade vi vägen hem. Väl hemma hade vi fortfarande ett sådant där djur med oss och det stack husse under ögat, innanför glasögonen. Jag var helt sönderstressad och så snurrig att jag gick rakt in i en dörr!!! Matte tog hand om mig och vi höll på i en hel timme att gå igenom min vackra päls - som var full av små kardborrar, jag måste ha rusat rakt in i ett sådant "buskage" - undersöka mina tassar och öppna munnen stup i kvarten. Jag tyckte förstås att vi borde åka direkt till veterinären men matte sa att jag är en stark hund som klarar ett litet bett. Och det har hon nog rätt i! Det bästa var att hon la något kallt på mitt huvud och mina öron. Det kändes jätteskönt. Husse den stackaren, hans ansikte och öra svullnade upp alldeles förfärligt så efter att ha vårdat mig fick matte ta hand om honom. Indra klarade sig - förstås! Hon var sur för att vårt dagliga "hjärtmål" blev försenat en hel timme. Hon tänker bara på mat hela tiden. Husse och jag vilade tillsammans resten av kvällen och tröstade varandra. I dag mår vi båda mycket bättre!

Vad livet innehåller mycket som man inte räknar med!

Kram
Din Effie