Till minne av:
2001-09-18 - 2012-03-08
Älskade Wilma
Kommer jag aldrig mer få höra ljudet av dina galopperanden tassar på väg uppför trappan, in i mitt rum och upp i min säng?
Kommer jag aldrig mer trycka kudden över huvudet och försöka somna trots dina högljudda snarkningar?
Kommer jag aldrig mer kunna känna din tröstande värme när jag är trött på hela världen förutom dig?
Kommer jag aldrig mer tappa ditt koppel, ropa på dig, se dig ge mig blicken och sen springa för allt du kan för att få stanna borta i några timmar och jaga rådjur?
Kommer jag aldrig mer får klappa dig, krama dig, bara ha dig i min närhet igen, kamma igenom din päls och dina stora tunga öron?
Jag kan inte förstå
Att du redan måste gå
När jag fick dig var jag bara ett barn
Men så mycket i mitt liv har hänt sedan dess
Från barn till vuxen, hela min tonårstid, halva mitt liv
Vi har upplevt så mycket tillsammans
När mitt liv precis har börjat
Är ditt redan slut
Jag var bara elva år den dagen när du blev en del av mitt liv, du kom med flyget ända från Umeå. På väg till flygplatsen var jag full av förväntan, jag hade väntat så länge på den här dagen, äntligen skulle min högsta önskan gå i uppfyllelse, äntligen skulle jag få en alldeles egen hund. Men när vi kom till flygplasten fanns det ingen valp där. Det visade sig att du hade blivit skickad till en annan flygplats och det var bara för oss att vända och köra åt andra hållet. När vi äntligen kom fram till rätt flygplats och jag fick hålla dig i min famn och var jag världens lyckligaste.
I min famn för första gången
Det var tack vare dig mitt hundintresse föddes. Tillsammans med dig på valpkurs befann jag mig på en brukshundsklubb för första gången. Tillsammans tävlade vi barn med hund på mina första hundutställningar. Du hade dina små egenheter hela livet, till exempel snarkade du alltid högt när du sov och älskade att jaga våra katter. Så fort du fick chansen rymde du ut i skogen för att jaga rådjur och vi kunde bli fullkomligt galna på dig, eftersom du så fort förstod att vi råkat tappat kopplet sprand för att allt du var värd, men du kom ju alltid tillbaka. Du var någon som jag kunde ta hand om, men mest av allt fanns du där som en vän, som förstod mig när ingen människa kunde förstå.
Wilma med valppäls
Du var smart och älskade att träna och vi fortsatte att gå kurser i både lydnad och agilty på brukshundsklubben. Men vi fick ta en paus i tränandet när det var det dags för dig att få din första kull valpar. Jag var så förväntasfull, du och en annan tik skulle ha valpar samtidigt och det vara de första kullarna jag fick vara med om. Du tog det hela med ro och var en underbar mamma till dina två valpar. Efter din första kull förstod jag att jag en gång ville ha en egen kennel.
Wilma med sin första kull valpar
Samtidigt växte vår kennel, jag fick en andra hund att ta ansvar för och gå kurser med och under en lång tid var det du och Hedda som var mina hundar. Du och jag fortsatte att träna och tillslut började vi ställa upp i tävlingar i lydnad. Jag var alltid så nervös innan och det gick alltid bättre på träningen än på själva tävlingen. Regnade gick det ännu sämre eftersom du hatade att lägga dig ner om var blött ute, men ett förstapirs i lydnadsklass 1 lyckades vi tillslut erövra och jag var så stolt över dig.
Wilma och Hedda
När livet gick vidare och jag blev äldre, kunde jag kanske ibland försumma dig, det var så mycket annat i mitt huvud. Men att du fanns där vare sig jag var arg, glad eller ledsen betydde mer än någonsin och var du och Hedda de enda jag kunde stå ut med att ha i ditt sällskap.
Drömmen om en egen kennel försvann inte och jag började planera att behålla en valp efter dig och en valp efter Hedda som stamtikar. På min sjuttonde födelsedag gav du mig den bästa födelsedagspresenten någonsin när Samira kom till världen. Tack vare Samira har jag kvar en bit av dig nu när du inte längre är här, jag ser så mycket i henne av dig och genom Samira kommer du alltid att leva. Så småningom fick jag även en valp efter Hedda.
Wilma och Samira
När det var dags att ta studenten och fundera på vad jag skulle göra med mitt liv hittade jag ett program i Uppsala, husdjursvetenskap. Det verkade perfekt, det var ju hundar som var mitt största intresse och tänk att kunna jobba med det, dessutom kunde man ha hundar i studentbostäderna vid skolan.
Tillsammans flyttade vi 60 mil, du, jag och Samira flyttade till en liten etta utanför Uppsala, min första egna lägenhet. I en stad så långt bort när allt var nytt och jag var så glad att jag hade er och när jag fick mitt hjärta krossat var du och Samira de enda som kom i närheten av att trösta mig.
Wilma i min lägenhet
Tillsammans bodde vi i lägenheten i ett och ett halvt år. Men du blev äldre, håren runt nosen började bli vita och du orkade längre inte hänga med på allt jag hittade på. Var trött på morgonen när vi vaknade och ville inte riktigt stiga upp eller följa med på långa rundor. Så du flyttade tillbaka till kenneln, vi tänkte att du kanske skulle trivas bättre på kenneln på äldre dagar nu där du levt den största delen av ditt liv.
Vi upptäckte att du fått tumörer i dina juver men när de opererats bort piggnade du till igen. Men när jag var hemma under några veckor i januari för att jag hade lovat mamma att hjälpa till med en valpning hoppade du på tre ben. Vi trodde att du hade sträckt dig men detta var sista gången jag träffade dig. Jag hade dig lös ute, fast jag visste att du inte kunde vara lös utan att rymma, trodde inte du skulle orka rymma iväg på bara tre ben. Men jag hade fel, du tog din sista tur, hoppande på tre ben och kom tillbaka trött men lycklig.
Jag flög ner till Kenya för att göra mitt examensarbete. Därnere fick jag veta att du hade fått skelettcancer och veterinären hade varit tvungen att avliva dig. Det gör så ont i mig att jag inte ens fick säga hejdå. Jag tror och hoppas att du förstod att jag alltid älskade dig även om jag inte kunde vara med.
Du kommer för alltid finnas i mitt hjärta, för evigt, för alltid inristad, det finns en plats där som bara är din. Min fina Wilma, min första egna hund, du har betytt så mycket för mig. Jag kommer aldrig att glömma dig
* FÖDD: 2001-09-18 * FÄRG: RÖD * ÖGON: UA * HÖFTER: B * UTSTÄLLNINGSMERITER: CK *
Wilma även en egen sida på Kennel Cockett
